Waldorfpedagogiken i korthet
HELA MÄNNISKAN
går i förskolan och skolan
Waldorfpedagogiken vill utveckla hela människan - tanke, känsla och vilja.
Teoretiskt, konstnärligt och praktiskt arbete integreras så långt som möjligt.
Undervisningen ger näring för hela personligheten och reduceras aldrig till enbart inlärning.
Kunskapsinhämtande och fostran utgör en helhet genom att stoffet väljs och presenteras så,
att det i varje stadium anknyter till barnets egen utveckling och hjälper denna framåt.
I det skolförberedande stadiet är det viktigast att grundlägga kvaliteter som gör att det senare
kunskapsinhämtandet och den personliga utvecklingen kan ske utan stress.
Barnet som kommer till skolan med svaga sociala färdigheter, brist på varaktiga vuxenkontakter,
utan trygghet eller med svagt självförtroende är redan på efterkälken.
Omdömesförmågan utvecklas genom en allsidig belysning av sakförhållandena.
För människor med utvecklingsstörning eller psykiskt funktionshinder är det av stor vikt att få vistas i en omgivning
där respekten för varje människas individualitet utgör grunden i samvaron.
Kroppsliga och sociala hinder kan begränsa människans möjligheter att utvecklas harmoniskt,
men dessa begränsande faktorer kan också i många fall övervinnas.
Att försöka stärka individualiteten som gör varje människa till en unik varelse,
är en strävan som präglar det läkepedagogiska och socialterapeutiska arbetet.
I praktiken innebär detta att man försöker skapa en social miljö som låter individualiteten utvecklas enligt sina förutsättningar.